då du så omsorgsfullt höll min kropp så nära,

svepte in mej i något jag svor aldrig ta på igen.

Kärlek,att älska och hata,

dom starkaste orden som finns,

du visade mej något den kvällen som jag började jaga,

jaga för att få,

för att jag var kär.

För du hade svept in mej i kärlekens lakan.

Vit som snö,

lätt som luft,

du lyfte mej till himlen,

då jag bestämt skulle falla.

Du var han,

den som gav mej lycka glädje,

och för första gången älskade jag utan att såras.

Tiden får läka såren,

för du kommer aldrig tillbaka.

Lätt som en fjäder,

vacker som en ängel,

du höll mej omsorgsfullt den kvällen,

lika då som då,

och nu svär jag på mitt liv,

aldrig ska jag falla dit igen,

om det inte är med dej,

inte ska jag hamna där,

aldrig mer värmas av något som kommer ge mej kyla resten av livet.